sekwa

Bernur recenserar: No och jag

Bernur har recenserat No och jag.

Situationen för de hemlösa är ett större problem i Frankrike och Paris än det är här - jag tvivlar på att detta tema behandlas av svenska nutida romaner - och det är bra att Vigan inte sentimentaliserar eller blir för programmatisk eller tillrättalagd när hon skildrar No, utan låter henne behålla sina skavanker.

Läs hela recensionen här.

En bokhora uppmärksammar Sekwas böcker

Häromdagen skrev Johanna K en oerhört positiv recension av Delphine de Vigans No och jag på Bokhoras blogg. Hon anser att den inte bara förtjänar att läsas utan att den förtjänar att läsas "så jävla mycket".

I februari skrev samma Johanna om Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska av Claire Castillon på Bokhora. Hon älskade Castillons första novellsamling Insekt och gillar också den nya novellsamlingen, även om den är "lite mer störande". Hon tänker fortsätta läsa Castillon och tycker att "Castillons språk känns som en katt som elegant skakar av sig vattendroppar efter en promenad i regnet".

Vi på Sekwa slickar i oss berömmet och jobbar vidare med Claire Castillons senaste alster, en roman om familjen, som vi släpper i svensk översättning den 8 oktober 2009 med titeln Därunder ett helvete. Vi kan avslöja att även den boken är störande.

Tidningen Kulturen recenserar No och jag

Lena Lidén recenserar No och jag i Tidningen KULTUREN och uppskattar bland annat Delphine de Vigans sätt att skildra huvudpersonen Lou:

"Delphine de Vigan skildrar skickligt medlidandet och inlevelsen hos sin huvudperson. Det mest fascinerande med den här otroligt välskrivna boken är på vilket sätt en flicka som har mycket fantasi och livserfarenhet trots sina unga år förstår sig på händelserna omkring henne och den hemlösa Nos liv som i början ter sig som en gåta. Det är en bok som är skriven i lager av förståelse så att man sakta kommer ända fram till den punkt där allt hänger samman."

Intervju med Delphine de Vigan i dagens SvD

I dagens nummer av Svenska Dagbladet publiceras en helsidesintervju med Delphine de Vigan, aktuell med sin fjärde roman No och jag som släpptes i svensk översättning den 23 oktober. Lina Kalmteg intervjuade författaren under hennes Sverigeturné nyligen.

Expressen Söndag rekommenderar No och jag

Ingrid Norrman skriver om No och jag av Delphine de Vigan i Expressen Söndag. Tyvärr är materialet i bilagan bara tillgängligt på papper och därmed blir det alltså ingen länk. Men om du köpt en Expressen med bilaga idag kan du ju ta en extra titt för oss andra.

"Det bästa jag vet är att upptäcka en ny författare, börja läsa, överrumplas, fastna och sen sitta där tills boken tar slut utan att kunna lägga den ifrån mig."

DN möter SvD: No och jag i recensionsduell

Den här veckan har både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet recenserat Delphine de Vigans No och jag. Marianne Jeffmar skriver för SvD och Matilde Sköld skriver för DN. Och det är nästan så att man frågar sig om de läst samma bok.

Marianne Jeffmar har läst en bok om kärlek med de rätta ingredienserna, en underbart bisarr historia, fransk och elegant, en utmanande och stark roman:

"[S]å stark att jag hade svårt att lägga den ifrån mig till och med när jag upptäckte att klockan var fyra på morgonen och insåg att jag nog skulle må bra av några timmars sömn".

Matilde Sköld har läst en bok om hemlöshet som inte helt framgångrikt rör sig på gränsen mellan fakta och fiktion, en moraliserande bok, för litterär och för fransk, en roman som inte är helt trovärdig:

"När jag läser om No undrar jag ibland om jag blir lurad. Har Delphine de Vigan gjort efterforskningar, har hon wallraffat, eller serverar hon mig redan idisslade scener ur tillvaron som hemlös?"

Kan detta röra sig om samma bok? Det är väl klart att det kan. För Marianne är inte Matilde och Sköld är inte Jeffmar. Läsarens del i bokens mening är ju en del av det som gör böcker så fantastiska.

Rubriken var kanske lite väl dramatisk men jag blir lite uppspelt när de stora drakarna sätter tänderna i våra böcker nästan samtidigt. Visst är det lika viktigt med all uppmärksamhet och allt intresse – den lilla lokaltidningen, tidskrifter med en handfull läsare, alla våra kära bokbloggare – men samtidigt har vi nu lärt oss att en recension i DN, SvD eller GP får väldigt mätbara effekter: Sålda exemplar i butikerna, besök här på webbplatsen, telefonsamtal från ännu opublicerade författare och så vidare.

Däremot blir det oftast lite enkelriktat. Kultursidorna offentliggör sina omdömen och sen blir det tyst. Diskussionen hittar man oftast någon annanstans, offline kanske, vid fikaborden eller någonstans där en kommentar ger upphov till uppföljning, svar, diskussion eller något annat kul.

Sekwa på besök i verkligheten

Nu har det gått en tid sedan vi senast röjde runt i undervegetation för att se vilka under som grott medan vi haft annat för oss. Två nya böcker och en Sverigeturné med Delphine de Vigan tar på krafterna, men vi får ju inte glömma bort verkligheten. Så innan de understa inläggen hunnit härskna...

Lisa Jannerling har läst Ner med slöjan! av Chahdortt Djavann. Hon tyckte den var spännande läsning, ett hett debattinlägg, även om  Djavann går lite väl hårt fram i sin argumentation. Hon har även läst No och jag och gillar den skarpt.

Det är inte bara Lisa som har läst No och jag. Samtidigt hos Helena tycker att boken är läsvärd även om den inte är hennes favorit i vår utgivning. Men för tusan, alla böcker kan ju inte vara bäst. Hur skulle det se ut? Topplistorna hade fått vara breddlistor istället. Svensktoppen hade låtit som ett sketch ur Monty Python's Flying Circus.

Subjektiva Olivia älskade boken, svårare än så är det inte. Hon har även hunnit med att läsa Nattens inre som hon tyckte var stark, välskriven och otäck. Olivia har dessutom tänkt ett varv till och tycker nog att Utrop faktiskt hade varit värd sitt ordinarie pris. Skönt att höra ;)

Hemia Says har också läst Nattens inre och funderar runt Léonora Mianos val att låta boken utspela sig i ett fiktivt afrikanskt land (istället för i något av alla de afrikanska länder som faktiskt finns).

Glöm inte att uppföljaren till Nattens inre, Konturer av den dag som nalkas, finns att köpa hos välsorterade bokhandlare sedan en dryg vecka.

Flygstrejken över. Delphine har landat.

Äntligen! Efter en smått hysterisk vecka som förläggare, lagerarbetare, marknads- och pressavdelning skulle äntligen vår nya stjärnförfattare Delphine de Vigan landa på Arlanda lördag kl. 18.25. Puh! Nästan i mål. Trodde vi.

Då händer det som inte får hända. Piloterna på Air France bestämmer sig för att gå ut i strejk. Dålig sömn och intensiv kontakt med Franska ambassaden. Det finns inget att göra.

Men så, på lördag förmiddag, tar flygarna sitt förnuft till fånga och det ser ut att gå enligt planen trots allt. Friktionsfritt. Vi hämtar Delphine på Arlanda, kör tillbaka till Stockholm, lämnar packningen på Franska Ambassaden och så rask gåsmarsch till Jacobs restaurant – en författare, två franska attachéer och jag själv. Det blev en trevlig och avslappnad kväll med god mat.

Idag söndag har jag halvledigt. Levererade en låda med No och jag till Delphine och Alexandrina Nistor från ambassaden, innan de gav sig iväg till Uppsala för att träffa mängder av fransklärare som samlats för en årlig konferens. Delphine verkade lite fundersam inför sitt framträdande och lovade att berätta allt imorgon!

Intervju med Delphine de Vigan i TCO-tidningen

Delphine de Vigan är alltså i Sverige just nu. Men journalisten Görrel Espelund tjuvstartade och sökte upp författaren i Paris. Hon mötte Delphine de Vigan på Café Zimmer vid Châtelet för att tala om No och jag. Intervjun finns att läsa i senaste numret av TCO-tidningen.

"Det jag såg backades även upp av statistiken. Allt fler yngre kvinnor blir allt mer utsatta. Det ville jag skriva om. Jag ville berätta om en ung, utsatt kvinna. Vilka sociala omständigheter som gör att en 18-åring i dag kan bli hemlös, säger Delphine de Vigan."

Miano och de Vigan i gräddfilen?

Vi uppmärksammade att Delphine de Vigan och Léonora Miano fått illustert sällskap på Adlibris, under den knapp som kallas Något smalare litteratur.

För alla som älskar att läsa romaner, men inte nödvändigtvis de som ligger på topplistan. Ännu...

Där hittar man också namn som Franz Kafka, Nina Bouraoui, Rainer Maria Rilke och den tjeckiske kultförfattaren Jáchym Topol. Nu hoppas vi bara på att ingen ska tolka "smal" som "svår" eller något annat tokigt. Det här är läsvärt helt enkelt, även om det inte ligger på listorna ... ännu.

Adlibris har även en bokklubb, Litterära klubben, där huvudboken Revolutionary Road av Richard Yates kompletteras av bland andra No och jag av Delphine de Vigan.

Bild från Adlibris.com