Igelkottens elegans

Paris 7e arrondissement

Igelkottens elegans utspelar sig på 7, rue de Grenelle i högborgerliga sjunde arrondissementet, kvarteren mellan Eiffeltornet och Champ de Mars i sydväst och Louvren i nordost, på Seines "vänstra strand", Rive Gauche.

I området hittar vi bland annat Nationalförsamlingen och ett antal myndigheter, Napoleons viloplats Hôtel des Invalides, militärshögskolan samt Musée d'Orsay och en rad andra kända muséer. Strax öster om 7, rue de Grenelle, förbi Palais du Luxembourg, ligger Sorbonne och många fler av Paris universitet och högskolor, samt Quartier Latins bibliotek, bokhandlare, antikvariat och bouquinister.

Karta från Nordisk familjebok (1910)
Foto: Wally Bogetz

Tre dagar till recensionsdag

Och för att göra det hela lite enklare lägger vi pressmaterialet här ett par dagar. Till vardags finns det under rubriken Om boken i menyn ovan. Vi tänker på dig.

Pressmaterial:
Här kan du som behöver ladda ner omslag och författarporträtt. Glöm inte ange källa för bilder. Är det något du saknas fixar vi det så fort det bara går. Hör av dig till Helén (helen@sekwa.se) eller Johanna (johanna@sekwa.se).

Omslag: Ladda ner omslag (300 dpi, 673 kB)

Muriel Barbery: Ladda ner författarporträtt (300 dpi, 875 kB)
Foto: Catherine Hélie

Palomas svenska röst svarar på frågor om översättningen

Den svenska utgåvan av Igelkottens elegans har översatts av Marianne Öjerskog och Helén Enqvist. Marianne har översatt Renées del av boken och Helén har översatt Palomas. Vi ställde några frågor till dem om arbetet med översättningen. Det här är Helén svar.

Hur blev du inblandad i arbetet med Igelkottens elegans?

Det var jag som läste boken först! Ja, alltså efter drygt 800 000 fransmän, hundratusentals brassar, sydkoreaner, tyskar med flera. Min starkaste motivation till starta Sekwa förlag var att få bestämma vilka böcker jag översätter. Helst skulle jag förstås vilja översätta alla våra böcker, men det har visat sig svårt att ens hinna med två böcker om året. Surt. Från början hade jag alltså tänkt översätta hela ”Igelkotten” själv, men sedan insåg jag överraskande moget nog att jag aldrig skulle hinna med/klara av det. Därför nöjde jag mig med en tredjedel. Tack och lov.

Hur var boken att översätta?

Svår och spännande. Att översätta är alltid svårt. Varje text har sina svårigheter och snårigheter. Varje gång undrar jag vad jag har gett mig in på och tvivlar på att jag ska klara av det. Att översätta är samma sak varje gång och samtidigt alltid nytt. Man stöter på nya problem och nya fenomen.

Många franska författare är förtjusta i att väva in olika referenser i sina texter, band annat från litteratur, film och musik. Det svåra är att känna igen dem, liksom uttryck och idiom. Känner man inte till ett uttryck kanske man översätter det rakt av och helt missar den idiomatiska betydelsen.

Muriel Barbery har sammanställt en lista som hon delar med sig av, där hon samlat alla frågor hon har fått från översättare runt om i världen och svaren på frågorna. Det lustiga är att få av frågorna rör Palomas del. Antingen är jag speciellt korkad eller också har andra översättare inte velat erkänna att de inte fattar allt vad en tolvåring säger ... Så jag har mejltrakasserat författaren med frågor som hon har besvarat med oändligt tålamod och ödmjuk vänlighet.

Vad tycker du om språket i boken?

Palomas språk är inte en genomsnittlig tolvårings språk, det innehåller väldigt lite dialog och blir därför ibland lite kompakt. Men det ska väl förstärka det faktum att hon är överintelligent och lillgammal. I vissa avsnitt är språket mer högtravande, och överlag har det varit ganska svårt att översätta.

Stötte du på några särskilda svårigheter i översättningsarbetet?

En enkel sak till exempel: Franskan använder ofta övergripande ord där vi på svenska måste använda mer specifika termer. Exempelvis läser en person ”des catalogues” när vid frukosten. ”Catalogue” kan ju betyda många saker på svenska men ”katalog” låter konstigt på svenska. Det visade sig vara inredningsmagasin och chica postorderkataloger.

Ett lite klurigare problem var de japanska dikter (haiku och tanka) som inleder varje Djup tanke i Palomas del. Jag är ingen haikuspecialist men läste in mig på ämnet och funderade länge över dikternas form, eftersom den inte stämde med normerna för t.ex. haiku. Till slut frågade jag författaren, och hon förklarade att hon hade nöjt sig med att tillämpa rätt antal versrader, dvs. tre rader för haiku och fem för tanka, men i övrigt förhållit sig fri. Då gjorde jag lättad detsamma.

Ibland uppstår frågan om man ska ”översätta” eller inte. Översättning handlar ju i stor utsträckning om att överföra kulturella fenomen (i det här fallet) från franska till svenska förhållanden. Men man kan ju inte försvenska allting, exempelvis skulle jag inte översätta ”Prisunic” med ”Åhléns” (eller någon annan svensk motsvarighet). Då får man hellre skriva ”varuhus” eller ”varuhuset Prisunic”. Jag har haft flera livliga diskussioner med både översättare och andra om ett speciellt ord som förekommer i Igelkotten, nämligen ”macaron”. Motsvarigheten ”makron” finns på svenska, men alla har velat att jag skulle översätta det med ”mandelkaka”, vilket jag vägrar. Det ger helt fel associationer. Makroner är speciella bakverk, ultralätta pastellfärgade små underverk som smälter på tungan …

Det förekommer även en del fackuttryck och jargong i boken, exempelvis handlar det om biodling, rugby och psykoanalys. I de fallen fick jag ta hjälp av specialister. Sådant är både intressant och allmänbildande.

Sekwa och igelkotten åker på bokmässa i Stockholm

Sekwa är med på Textmässan för oberoende förlag och tidskrifter lördagen den 25 april kl 11.00-16.00. Textmässan äger rum i Nürnberghuset på Södermalm i Stockholm. Mer info på Textmässans webbplats. Vi har nytryckta igelkottar med oss, samt Bombyx och Utrop i pocket. Välkomna!

Om att slå in en igelkott

Vi fortsätter ställa de medskyldiga mot väggen.

Magnus Petersson har gjort omslaget till den svenska utgåvan av Igelkottens elegans och vi har ställt några frågor om hans arbete. Det här är Magnus svar.

Hur förberedde du dig inför arbetet? Studerade du igelkottar? Fördjupade dig i japanskt kultur- och samhällsliv?

Jag gjorde ett besök på Östasiatiska Museet, fast hängde mest i butiken. Hittade ett par japanska trycksaker där som gjorde mig glad. Och så googlade jag en hel del på japanska träsnitt och tuschteckningar också för att leta inspiration.

Den första skissen föreställde en liten igelkott mot en tapet med franska liljor som tittar upp mot en snara som hängde från taket. Hur tänkte du där?

Jag ville skapa lite drama i omslaget med en provokativ snara, och samtidigt illustrera klasskillnaden mellan Renée och Paloma. Tapeten fick antyda den borgerliga miljön.

Efter andra omgången idéer utlyste förlaget en omröstning på Facebook. Gjorde det livet svårare eller lättare? Hur använde du den inputen?

Jag är ingen vän av omröstningar... Oftast vinner det man känner igen och är bekväm med, och de "nya" idéerna får gå åt sidan. Men eftersom rösterna var ganska jämnt fördelade fick vi svart på vitt att ingen av idéerna stack ut tillräckligt! Tillbaka till ritbordet, med andra ord.

Hur kom det slutgiltiga omslaget till?

Det här svaret innehåller vissa avslöjanden om handlingen i boken. Hoppa över om du vill spara allt till läsningen.

Det är en kompromiss mellan många viljor! Men utgångspunkten var att vi skulle ha en bild på fasader i Paris, gärna från Rive Gauche där boken utspelar sig. Plötsligt kom jag att tänka på japanska drakfestivaler och hur vackra drakar de brukar göra... Det finns en fin symbolik där, en drake som är fjättrad i staden men ändå svävar fritt, lite som Renées själ när hon sitter i sitt hemliga rum med sin konst. Man kan också se det som att draken är Kakuro Ozu, som hjälper Renée att lyfta från sitt "fängelse".

Vilket är din personliga favorit bland det tjugotalet förslag du knåpat ihop? Förutom det slutgiltiga?

Jag gillade verkligen idén med två stiliserade igelkottar som bildade yin/yang-tecknet. Även om det är en kinesisk symbol så används den flitigt i Japan också. Det hade blivit så snyggt... Även om jag tycker mycket bra om slutresultatet förstås.

Vad är ditt nästa projekt?

För Sekwa är nästa potatis omslaget till Doft av ondska av Anne Rambach. Det blir en smaskig historia.

Det här är inte en bok om rysk litteratur

Alla lyckliga familjer liknar ju varandra, mumlar jag för att dra mig ur samtalet, det är inte mer med det. Men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis, replikerar han och tittar konstigt på mig, och plötsligt ryser jag till. Jag blev helt överväldigad. Så lyder inledningen till Anna Karenina, en roman som normala portvaktstanter inte förväntas ha läst, lika lite som jag i ett benådat ögonblick anses ha rätt att råka rycka till inför sista delen av meningen.

Renée Michel, portvakt

Tysk igelkott: Die Eleganz des Igels

Den tyska översättningen av Igelkottens elegans, Die Eleganz des Igels, har också en egen webbplats. Den som klarar tyskan kan läsa en intervju med Muriel Barbery där och titta på en trailer för boken. Mycket söt.

Tyskarna föll också för igelkotten och boken tog sig upp på bästsäljarlistans topp tio under 2008.

“Mycket läsvärd. En blandning av skönlitteratur, filosofisk betraktelse och social satir.”
Börsenblatt (Tyskland)

Renées svenska röst svarar på frågor om översättningen

Den svenska utgåvan av Igelkottens elegans har översatts av Marianne Öjerskog och Helén Enqvist. Marianne har översatt Renées del av boken och Helén har översatt Palomas. Vi ställde några frågor till dem om arbetet med översättningen. Det här är Mariannes svar.

Hur blev du inblandad i arbetet med Igelkottens elegans?

Jag blev erbjuden att översätta romanen, läste den och tyckte att det var en spännande uppgift: att "bli" portvaktstanten Renée, 54, leva mig in i hennes värld, ge henne ett språk på svenska, formulera det omöjliga, försätta läsaren och mig själv i det fiktiva tillstånd där det ter sig naturligt att en fransyska som talar franska ändå tänker och yttrar sig på svenska. Få läsaren att tro på det. Få det att låta självklart. Om jag nu har lyckats. Det får andra bedöma.

Hur var boken att översätta?

Svår.

All översättning är svår, även den "enklaste kioskdeckare". Varje mening kan formuleras på minst 2 och oftast 5-6 olika sätt, ett stort antal kombinationsmöjligheter. Ibland ger det sig självt, språker flödar, formuleringarna kommer. Oftast mejslas fraser och meningar fram, under otaliga omläsningar, finslipningar, omformuleringar, flyttningar av kommatecken och tankstreck, strykningar av "som", "att", med mera. Exempel: "oui" = "ja", men bör ibland översättas med "jaa, jaha, visst, jo...", beroende på omständigheterna. Det gäller att lyssna av varje situation, varje tonfall, lära känna personerna, bli författare av romanen på svenska.

Stimulerande.

Jag lär mig mycket, både språkligt och faktamässigt, både när det gäller franska och svenska. Jag har fått bekanta mig ytterligare med en rad filosofiska begrepp, med Kant, Feuerbach, Wilhelm av Ockham, Edmund Husserls fenomenologiska terminologi, klädsel och karaktärsdrag hos personerna i Prousts romansvit, japansk matlagning, franska och japanska bakverk, geografin runt Kyoto, japanska trädgårdar, filmklassiker och underhållningsfilmer, universitetskurser, Tolstoj & personer, handling, klädedräkt i hans romaner, läkar- och veterinärterminologi, senaste modellerna av sparkcyklar. Alla forskningsrön återges inte i texten, men de finns där som bakgrundskunskaper. Helst vill jag veta lika mycket som författaren kring ett visst ämne för att kunna skriva trovärdigt.

Vad tycker du om språket i boken?

Rakt och konkret och okonstlat i dialogen och de berättande partierna som för handlingen framåt, i portvakten Renées umgänge med de få likasinnade hon finner i sin självvalda isolering. Bitvis humoristiskt-drastiskt, till exempel, i hennes buttra kommentarer och tvära beteende mot det förnäma klientelet i fastigheten. Bitvis rörande absurt och naket i förvecklingen kring de "lånade" klänningarna och de ödesdigra konsekvenserna av "klänningsstölden".

Snårigt och pretentiöst och ansträngt "lärt" i de filosofiska, etiska och estetiska utläggningarna. Många ord för att uttrycka en i grunden enkel tanke. Möjligtvis är det avsiktligt: att den självlärda Renée förhåller sig så till den bildning och kultur som hon utestängts från och så mödosamt förvärvat på egen hand. Möjligtvis beror det på att den franska syntaxen är betydligt mer formell och högtravande än motsvarande stilnivå på svenska. En lika vanlig som stimulerande uppgift för översättaren: att stilmässigt motsvara originalet in i minsta detalj och samtidigt producera en läsbar text, på idiomatisk svenska.

Stötte du på några särskilda svårigheter i översättningsarbetet?

Renée nämner den juridiska termen "habeas corpus", vilket missuppfattas som "la basse portouce" (1).  Hur låter denna missuppfattning på svenska? Sådana ordlekar roar mig, liksom att försöka överföra Manuelas sammanblandning av orden "orgie/orange", där man knappast kan använda "orgie/orange"(i betydelsen apelsin, apelsinsmak, orangesmak, pomeranssmak), eftersom de svenska orden låter så olika att de inte gärna kan förväxlas, och "orange" för övrigt är ett adjektiv och en färg på svenska. Manuela vill säga "Det är ju rena orgien" men använder fel ord (vilket?), samma ord som hon senare förväxlar med ordet "orgie" i meningen "Det är med pomeranssmak", om madeleinekakorna hon bakat. Låter det krångligt? Det är inget mot hur krångligt, men roligt, det är att försöka översätta fraserna.

- - -

(1) Jag har ingen aning om vad "la basse portouce" betyder. Återkommer när jag frågat översättaren. [/webbred]