Ligger lite efter så den här posten är ett försök att snabbt komma ikapp.
Helena har recenserat Igelkottens elegans på Samtidigt hos Helena. Läs hela recensionen här.
Jag rekommenderar Igelkottens elegans. Det är en lättsam men samtidigt underhållande, satirisk, humoristisk, tragisk och vardagsfilosofisk bok, full med kärnfulla citat. Läs boken om du tycker om att fundera över nätta små ämnen såsom döden, meningen med livet, vänskap, ensamhet, rädslor och vitsen med att forma sitt liv utefter det man älskar och vill göra det till.
Olivia har inte recenserat boken eftersom den redan är för populär. Men, var går gränsen för det, Olivia? Räknas det i varma känslor eller kalla kulor, kärlek eller försäljning? Vid närmare eftertanke verkar det handla om kulturellt kapital: "Sen hoppas jag ju att andra än kulturtanterna tar till sig den." Nej, jag klagar inte. Vi är jätteglada för varje läsare som tycker boken är mycket bra och förtjänar alla framgångar. Tack Subjektiva Olivia!
Caroline på Tchoupitoulas är däremot mindre imponerad: "Är Igelkottens elegans något mer än en Gavaldaroman strösslad extra allt?" Någon som är sugen på en Gavaldasroman? Med extra allt?
Jag skriver om denna underbara bok i en kommentar på www.bokcirklar.se
Lena Kjersén Edman
Posted by: lena kjersen edman | 29 maj 2009 at 20:36
Kul att du gillade boken och att du tar den i försvar. :)
Det är uppiggande när en bok blir diskuterad och inte bara åstadkommer en axelryckning och ett "jo, den var väl ok, antar jag". Det säger mer om bokens kvalitet än alla topplistor som den finns eller inte finns med på.
Posted by: Niclas Holmqvist | 31 maj 2009 at 23:04
Min ickerecension hade nog mest att göra med att jag var så trött när jag skrev. Annars hade jag nog skrivit lite mer om boken, som jag ju älskade!
Posted by: Olivia | 21 juli 2009 at 17:28
Det var väldigt kul att du tyckte så mycket om boken och att du talade om det, tycker jag. Man gör som man vill och utan tvång, då blir det roligast.
Posted by: Helén Enqvist | 22 juli 2009 at 00:53
Och jag skrev om den på http://beastankar.blogspot.com/2009/07/igelkottens-forseglade-ode.html Gillade verkligen boken. Tyvärr kunde jag ju inte recensera den på pocketblogg.se
Posted by: Béatrice Karjalainen | 26 juli 2009 at 10:50
Hej jag har läst boken på franska så klart Den var så bra skrivit Den har varit i 2 år bland de bästa bocker
Posted by: francine savard | 28 juli 2009 at 21:51
En dag kommer den som pocket. Det är nästan säkert. ;)
Posted by: Niclas Holmqvist | 01 augusti 2009 at 22:57
Visst är det en bra bok. Välskriven. Och nu är det Sveriges tur.
Posted by: Niclas Holmqvist | 01 augusti 2009 at 22:59
Igelkottens elegans – Faubourg Saint-Germain Light
Kistalight har läst en tantbok under jullovet. En charmig historia om en beläst portvakt, Renée Michel och en intellektuellt brådmogen 12-åring, Paloma Josse. Miljön är ett kvarter i Paris mer välbärgade områden.
Bägge gör så gott de kan för att dölja sina talanger för omvärlden. Renée är en beläst portvakt som funderar över konsten, litteraturen, språket, filmen och filosofin och har fullt sjå att leva upp till rollen som grinig, vresig och obildad portvakt. Paloma rankad som nummer ett i sin klass, man rangordnar eleverna i den franska skolan, gör allt för att inte sticka ut med sin begåvning och hon försöker vara som sina jämnåriga.
Genom en finurlig komposition berättar författaren Muriel Barbery en rolig, bitvis elak och samhällskritisk historia om ett antal familjer från övre medelklassen i ett Pariskvarter. Vi får följa Renée och Paloma och deras iakttagelser och funderingar.
Roligast är Palomas funderingar som hon skriver ned som Tankar över världens gång eller under rubriken Djup tanke. Betraktelserna Djup tanke inleds antingen med en japansk trerading, hokku (haiku?!), eller en femrading, tanka. Paloma, vilket vackert namn förresten, kan bli riktigt underhållande elak när hon med storögd vältalighet berättar om hur mamman och hennes vänninor delar en flaska rödvin redan vid femtiden på eftermiddagen till Camemberten medan de skvallrar och diskuterar kvasiintellektuella frågor. Storasystern häcklas i en rad situationer allt från födelsedagsfirande på Chic restaurang, pretentiösa grejer med lamm, kastanjer och örter och sabayonsås Grand marnier, rejält äckligt, till hur hon gör trendriktiga resor till Toscana tillsammans med pojkvännen där binas parningsflykt studeras - vem tror sig kunna framställa honung utan att dela binas öde?
Gemensamt med madame Michel delar även Paloma en särskild känsla för språket och grammatiken. Bägge fungerar som rena portvakterskorna där. Men de är inga trångsynta grindvakter för franska språkets väl och ve som Paloma uttrycker det när hon ifrågasätter sin fransklärarinna i skolan.
- Grammatiken är ett ändamål i sig och inte enbart ett medel. Den är en ingång till språkets struktur och skönhet, inte bara en grej som är till för att klara sig i socitetslivet säger hon.
- En grej, en grej upprepar fröken med uppspärrade ögon. För mademoiselle Josse är grammatiken en grej!
Detta renderar 2 timmar kvarsittning för detta är en parisisk innerstadsskola i ett bättre kvarter.
Genom sina två outsiders och en fyndig parallellhandling lyckas författarinnan Muriel Barbery berätta en lite överraskande historia och massor av tänkvärda diskussioner om konst, filosofi och litteratur. Diskussioner som ibland kan påminna om Ernst Billgrens funderingar över - Vad är konst?
Så småningom dyker en herr Kakuro Ozo upp i boken, flyttar in i kvarteret, vilket gläder både Paloma och Renée som vurmar för den sublima japanska kulturen. Mer om detta kan man läsa om man läser Igelkottens elegans.
- Besök även gärna Igelkottens elegans alldeles egna hemsida!
Betyg fem verserade damer från Faubourg Saint-Germain av fem!
©Thommy Sjöberg
Posted by: Thommy/Kistalight | 13 januari 2010 at 16:51